Välkommen till danspresentationer på utescen den 5 juli kl.15.00
Plats: Idrottsvägen 8, 82895 Viksjöfors. Kostnad: Gratis - men frivillig insamling till gäster från Ukraina
Julia Ehrstrand med internationella och svenska dansare visar work in progress.
Viksjöforsbalettens dansare medverkar.
Inför dagsutflykt till Stockholm den 8 februari 2026, heldag:
Julia bjuder in till 'jullovskul' för Svarnarna (7-9 år) samt repetition/träning för Capella (10-11 år) och Plejaderna (ungdom) inför SHOW på Eriksdalshallen i huvudstaden.
Program för heldag i Stockholm den 8 februari 2026:
Kl.06.15 Avresa från Viksjöforsbaletten
Kl.10.00 Studiebesök på Stockholms konstnärliga högskola, SKH (dans i studio 11 där)
Kl.11.30 Avresa till Eriksdalshallen där Capella och Plejderna visa sina julshow-danser och hemresa efter show
Träning med Julia är kostnadsfritt:
30 dec Svanarna kl.12-13, Capella kl.13-14, Ungdom kl.14-15.30,
31 dec Plejaderna kl.14-15, Capella kl.15-16,
2 jan Svanarna kl.15-16 Capella/ungdom kl.16-18
Resa till Stockholm kostar 40kr för aktiva och 80kr för medföljande (ta med matsäck för hela dagen)
Endast 50 platser i vår buss
Anmälan till dans/träning samt Stockholmsresa till viksjoforsbaletten@telia.com
Allt gott till ER ALLA i juletid!
/ Helena
PS. Dansterminen inled med Erika (febr-mars) och uppföljning med Julia (april-maj) samt Dansforum den 31 maj i Viksjöfors.
Terminsavgift 400kr
I vårt Erasmus+projekt m2-cm:
Konferens om matematik, musik och estetiska lärprocesser 8-9 januari 2024 i Edsbyn
Vi välkomnar alla som jobbar med barn i åldrar 1-19 år.
Föreläsningar, workshops, kulturupplevelser
Plats: biograf Röda Kvarn, 12:an (Pingstkyrkan) och/eller Kulturskolan
Frågor: viksjoforsbaletten@telia.com
Information om konferensprogrammet finns här.
År 2024 - Dansforum 30 år. Minnen - inslag i programmet:
Dansforum, texter:
Jag kan inte vara med, men åren 1998-2003 med rullstolsdansarna (senare No Problem) var något jag alltid kommer bära med mig, några jag träffade hade jag kontakt med långt senare. Stina Palm
Jag är bortrest, semester i Barcelona med internationella vänner från utbytesstudier (passande nog). Men jag kan iaf säga att EU-projekten som jag var med på är fantastiska minnen och någonting man minns med glädje. Tyko
Lycka till med allt! Det var roligt på den tiden man var engagerad i baletten genom elevutbyte, resor och värdskap mm. Gertrud Zetterqvist
”Alltså, Viksjörforsbaletten! Vilket ställe! Så många passionerade människor och fantastiska förebilder jag växte upp med, som jag då bara tog för givet, men som jag idag ser fortfarande inspirerar mig och som jag bär med mig. Och tänk allt det jag hann uppleva under bara mina första år i livet, däribland uppträtt på några av Sveriges största scener. Och som navet i det hela, en stark inspirerande kvinna med så mycket driv och jävlar anamma, Helena Dansen blev min stora kärlek, och tänk att jag idag har ynnesten att jobba med det som jag älskar. Tack! ” Linnea Stenbeck
Mitt minne är från ett utbyte med Turkiet jag deltog i och var ledare för i tjugoårsåldern. Det vill säga runt 2005. Exakt vad utbytet handlade om vet jag inte men minns att samtal om ungas hälsa kopplat till IT-utvecklingen och en kurs i slagverk stod på programmet. Vi hade en riktigt knölig start på veckan och det kändes som att utbytet snarare delade än förenade oss. Dom kulturella skillnaderna var så stora att det var svårt att mötas. Den svenska gruppen hade tilldelats boende på ett internat, där portarna låstes klockan åtta och vår grupps enda kille hamnade ensam på ett internat för pojkar. Att bli inlåst på kvällen var inte tänkbart för den här gruppen av 20-åringar och stämningen blev snabbt upprorisk. Så här i efterhand kan jag ju se att vårt beteende var otacksamt och något barnsligt. Vi betedde oss som om att vårt sätt representerade den enda sanningen vilket är en svår utgångspunkt i ett utbyte. Men på något sätt tror jag ändå att konflikten förde oss närmre varandra. Vi tog i problemet och diskuterade mycket och tack vare den turkiska gruppens vilja att mötas kunde vi både få nytt boende och en förståelse för varandra. Veckan avslutades helt magiskt på en hyrd strand där vi skulle uppträda med vår slagverksversversion av Sway. Ni vet ”When marimba rhythms start to play Dance with me, make me sway”. Jag blir fortfarande generad när jag tänker på uppträdandet och så katastrofalt dålig jag var. Men med glädje minns jag att den svenska och turkiska gruppen satt uppe och pratade hela natten. Och nästa utbyte jag hade i Turkiet kom ungdomarna från det här utbytet och hälsade på oss - och med flera höll jag kontakten länge. Tack för allt Viksjöforsbaletten och stort grattis på födelsedagen Dansforum 30 år! Jossan
Året var 2004 och jag fick äran att följa med Viksjöforsbaletten till en liten by Izola i Slovenien. Jag lyssnade mycket på Broder Daniel och hade ångest. På flyget fick jag en panikattack, men med Julia vid min sida slutade det ändå med att jag satt och skrattade. Under två veckor dansade vi flamenco med dövblinda och uppträdde på strandpromenaden. Magiskt! En märklig upplevelse var att cykla tandemcykel med en helblind kille som hette Rok. Han satt längst fram. Hur fan tänkte vi där. Om jag vore blind skulle jag vilja att Julia var min käpp!!! Maria Zetterqvist
Lasse Fagernäs – inspelning https://we.tl/t-G118x2NDKL Här har vi ett litet klipp, all värme och kärlek till er
Inte trodde väl jag när jag va 6-7 år och uppträdde på bondensdag i Edsbyn (som förövrigt va höjdpunkten på sommaren) och Ålyran i Alfta att jag några år senare skulle dansa med världens härligaste människor i självaste New York, kika på en dansuppvisning i Bryant park för att sen gå på en riktig klassisk amerikansk BBQ på en bakgård i Brooklyn. Att Julia och Helena som lett oss runt i Styggbo och visat huset, vattnet och danssalen nu skulle guida oss runt i central park, visa oss frihetsgudinnan och World Trade Center, de va nog bara i drömmarna de, även om Styggbo liknar New York lite ändå!
Och ännu mindre trodde jag att jag skulle hamna i Bombay i Indien där resan startade med att taxichauffören slängde upp väskorna på taket å körde. Där vi bodde på det flådigaste hotell jag varit på med palmer å pooler. Där vi fick dansa med världskända Bollywood artister i de finaste och coolaste danssalarna jag sett. Där vi till och med blev invinkade på en indisk gudstjänstliknande tillställning och där vi till sist på resan blev uppbjudna på en middag 40 våningar upp hos en av dansöserna som hade en utsikt som hette duga.
Ja alltså listan går att göra lång på minnen den här baletten bidragit med för mig. Jag kommer aldrig någonsin att kunna tacka Helena och Julia för allt de bidragit med i min uppväxt, ni har gjort att jag skaffat mig vänner för livet och kanske de största av allt, ni har fått mig att varje vecka längta till att sätta mig i bilen och åka till lilla men ändå så stora Viksjöfors. Att ni har kunnat bidra till att Bondensdag i Edsbyn när man va 6-7 år kändes lika häftigt som New York och Indien vid 16 års ålder, de är en bragd jag inte tror många klarar av, tack för det!!❤️ Lina
Den erfarenhet som jag fick under mina år på Viksjöforsbaletten, i form av betydande mentorskap i Helena och Julia, samt alla utbyten borta, långa och korta, är obeskrivlig! Jag hade inte haft ett så berikat sinne och den livssyn jag har idag om det inte vore för möjligheterna Viksjöforbaletten som ideell förening gav mig mina första år ute i arbetslivet som ung dansentuasiast. Jag har absolut Viksjöforsbaletten att tacka för att jag idag har ett drömjobb, nämligen som verksamhetsutvecklare av dansen i hela region Gävleborg. Det ändlösa arbete som genomsyrar Viskjöforsbaletten hos ledare, unga, föräldrar och drivna är otroligt viktigt och imponerande. År ut och år in. Matilda Björkbacka
Som 18 åring fick jag chansen att följa med i ett Helena-Projekt! Vi var ett gäng förväntansfulla ungdomar från Edsbyn som skulle få resa ner till Luxemburg och träffa ett gäng killar och bo där tillsammans. Såhär ca 20 år senare minns jag fortfarande våra upptåg. Både galna och roliga. Vi sov på ett slott, besökte en konstgjord sjö, träffade människor av allade slag i "Grunt" och knöt kontakter. Sen var det dags för dem att komma till oss. Jag och en av grabbarna drog iväg och övernattade på strand och blev uppätna av mygg. Vi dansade runt midsommarstång och våra gäster var otroligt imponerade av alla våra sjöar. Vi bodde tillsammans i Gläntan och hade sightseening i Edsbyn. Bilderna ligger fortfarande som ett album på Facebook. Än i dag håller några av oss kontakten och för 4 år sen träffade jag en av grabbarna, som numera hade fru och barn, när jag var på resa i London. Dessa projekt är så otroligt värdefulla och alla minnen det skapar för oss som är med. Ovärderligt! TACK för möjligheten att få vara en del av detta. Maria G Nilsson
Vi var sex senior-volontärer från Ovanåker som under några veckor skulle hjälpa till med enkla arbeten i en stor stad i Rumänien. Alla var vi pensionärer. En tid i början bodde vi på ett museum med en stor parkanläggning intill. Vi fick i uppdrag att ta undan skräp och kratta bort löv. Brigitte Bardot hade varit i Rumänien och drivit igenom att inga hundar fick avlivas, inte ens om de hade bara tre ben eller hade rabies. Därför var några rabiessmittade hundar bundna i parken, där vi skulle arbeta. När man hela tiden tittar i marken under arbetets gång , är det lätt att komma för nära någon av hundarna. Vi arbetade med hjärtat i halsgropen, och städat blev det , utan missöden. Anita Wallin
IMPROVISATIONER med VIKSJÖFORSBALETTEN (Avd. Kina) Som lärare i Viksjöfors skola, med Julia och hennes syskon som elever, med egna barn i Viksjöforsbaletten och med Helena som nära vän i ungefär fyra decennier har jag såklart massor med minnen av såväl baletten som Dansforum. Jag väljer två minnen som visar på den förmåga att göra det bästa av varje situation som präglar Viksjöforsbaletten och dess vänner. Just i det ena fallet var det extra lämpligt att min familj också driver STF Vandrarhem Edsbyn, 4 km från Viksjöfors: Söderhamn hade vid den tiden Yichang vid Yangtze Kiang som vänort. Lena från Söderhamn och Helena hade inlett ett utbyte med dansare i denna kinesiska stad. Zhou Baougou, eller ”Viktor” som han kallade sig i samvaro med européer, var kontaktperson. Nu skrev Viktor och frågade om Helena kunde hjälpa honom att lösa ett problem? Ett tjugotal studenter från Yichang som skulle studera engelska i USA hade vägrats visum dit. Kunde vi ordna en månads språkkurs för dem hos oss istället? Jajamensann! Min dåvarande svärson David är engelsman. Han fick ta hand om de dagliga lektionerna, konversationsövningar mm. Olika familjer i bygden kontaktades för att fungera som tillfälliga hem för de kinesiska ungdomarna. Tyvärr hittade vi inte tillräckligt många värdfamiljer så vandrarhemmet och min familj fick fungera som alternativ storfamilj i en månad. Och som vi lärde oss av varann! Vi lagade t.ex. väldigt mycket mat tillsammans. Jag hade hittat några stora wokpannor i en affär i Stockholm och i dem skapade vi, med ungdomarnas hjälp, fantastiska kinesisk rätter. Samtalen blev många och väldigt lärorika. Särskilt minns jag en 15-årig grabb som menade att vi kändes som hans riktiga föräldrar; hemma i Yichang bodde han på internat och träffade mycket sällan sina riktiga föräldrar. Vi behöll kontakten med ungdomarna länge efter denna vistelse. Zhou Baougous karriär följde vi senare genom mail från ambassader i Zwasiland, Thailand och Australien. Men innan dess hann han ordna en studieresa för dem som hjälpt till med språkkursen. Det var en stor svensk trupp som gav sig av till Yichang, ett tjugotal ungdomar i högstadie- och gymnasieåldern och tre ledare. Även där fick vi visa prov på improvisation: Viktor hade uppfattat det som att besökarna var dansare och förberett vistelsen tillsammans med lokala danspedagoger. Nästan varje dag under besöket skulle vi traska 11 våningar upp till en danslokal och träna in danser till en svensk show. Jo, Julia var med på resan, men i resten av truppen fanns inte många dansare. De stackars kinesiska dansledarna fick sänka kraven många gånger. Men, vi (eller rättare sagt de) fick till det på något vis och vi uppträdde senare med tibetansk dans inför en jättepublik. Kommentarer som ”very funny” hördes… Som tur var hade vi en hel del goda sångare i gruppen, som gjorde större lycka. De satte ihop en fantastisk show med sånger från filmen Titanic, som var en kinesisk favorit. Succé!
